Hjältar

Idag på Raoul Wallenbergdagen hyllas hjältar.
 
I mitt hjärta och min hjärna lever minnet av en gigantisk hjältinna kvar.
Trots att åren rusat förbi är minnet av hjältinnan glasklart.
 
Platsen är Delvik brygga och offret är lillasystern Johanna, då 4 år ung.
Hjältinnan är storsyster Rebecka, då 6 år.
Hur lillasyster tänkte, eller varför, när hon på något sätt vinglade över kanten och trillade i havet från ångbåtsbryggan utan flytväst, det får vi väl aldrig reda på.
 
Bilden av Becky som flyger över bryggan och slänger sig i och lyfter upp Johanna över ytan, trots att hon själv blir helt under, ligger kvar överst i lådan av hjältedåd i min hjärnas stora långtidsarkiv.
Vem annan än ett litet barn hoppar i för djupt vatten och håller en lillayster över ytan utan att själv få ens ett uns av luft?
 
Vi vuxna som befann oss på bryggan hann inte blinka ens.
Vi kom ifatt först senare och kunde plocka upp två blöta flickor.
Levande.
 
Du är och förblir hjältinnan i mitt hjärta Becky Bus.
Alltid och för alltid.
 
Det du gjorde för din lillasyster där och då är ett hjältedåd av en storlek ingen någonsin kan upprepa.
Inte ens min 6 åriga dotter som kämpade för att hålla din systerdotter flytande över ytan när hon kom för långt ut från stranden.
På samma plats.
19 år senare.