Midnattsloppet
Dagen började med sedvanlig frukost ombord på m/s Rosella.
Plättar åt barnen, müsli åt mamma och bacon med ägg åt pappa.
Sen blev det lekrummet resten av resan över.
Bussen in till centralen gick snabbt.
Att hitta till Stadium-butiken och hämta ut våra tröjor tog sin lilla tid men gick rätt smärtfritt det med.
Tunnelbanan ut till frihamnen och hotellet var ett äventyr i sig.
Och att få bo på 16e våningen med både bastu och badkar på rummet kändes inte helt fel.
Efter en god thailändsk lunch hittade vi till startplatsen för Mini-Milen.
Och barnen fick ansiktsmålningar.
Den ena finare än den andra.
Axl sprang sina 300 meter som om han hade eld i baken och tog lyckligt emot sin medalj.
Sen fick vi gå till Alice startplats och invänta hennes 1770 meter.
Det var rätt lätt med massor av maskerade människor vid Zinkensdamms IP
Alice fixade sin löprunda med bravur och fick även hon en vacker medalj.
Medan pappa och barnen tog sig tillbaka till hotellet med tunnelbanan fick jag påbörja min uppvärmning.
Med 17000 steg färdigt på stegräknaren kändes det rätt tröttsamt att tänka igenom ett tio kilometers lopp.
Iväg vid 10-tiden och över gator och kullerstenar bar det.
Med massor av folk, musik och kulörta lyktor kändes de långa metrarna inte längre lika oöverstigliga.
Och när marschallerna lyste upp vägen blev det helt plötsligt både häftigt och roligt att springa igen.
När midnatt nåddes och jag kommit lyckligt tillbaka till hotellet hade vi utökat medaljskörden med ännu en peng.
Mina fötter ömmade och benen kändes stumma.
Aldrig har väl en dusch känts så skön som då.
Och aldrig har väl en alltför stor hotellsäng känts så inbjudande.
Nu är det gjort.
Fy tusan vad bra vi är!
