Pladder
Sitter på en stol i ett hörn i rummet och lyssnar på sonen och talterapeuten.
Sonens funderingar flyter fram i en strid ström.
Han pladdrar på om allt och alla.
Det är orm-ljudet och stjärnorna på himmelen och bilder och soffor.
Och allt däremellan.
Ingen kan påstå att han inte kan prata.
Han pratar bara på ett annat sätt. På sitt eget sätt.
Och orden flyter fram.
Ständigt nya ord, långa ord, krångliga ord och egna ord.
Jag är glad för hans skull.
Han ger inte upp fastän omvärlden inte hänger med i hans halsbrytande svada.
Han bara pladdrar på och tar om det igen och igen när vi andra inget begriper.
Det kommer att gå bra för honom.
Det är jag säker på.
Han ger inte upp och det känns som ett sundhetstecken.
