Själavandring

Dagarna och veckorna har rusat förbi alldeles för fort.
Som i ett töcken har jag bara låtit livet passera dag för dag.
Och helt plötsligt blev det dags att packa ihop barnen, finkläder och åka mot mitt barndomshem.
Det är dags nu.
 
Det är svårt att säga farväl.
Att orka inse att det är över.
Ett evigt slut.
En ny tids början.
 
En kusin kommer att fattas nästa gång släkten samlas.
En kramgo person som tyckte om alla.
Som alltid hade något gott att säga.
En person som hade lätt för skratt.
 
Det är aldrig lätt att förlora en kär vän.
Att förlora en kusin som nätt och jämnt påbörjat livet känns inte rätt.
Det var inte såhär det skulle vara.
Ingen förälder ska behöva begrava sitt eget barn.
Inget syskon ska behöva se sin syster eller bror bli begravd innan livet är färdig levt.
Inget barn ska behöva berövas sin förälder innan vuxen ålder.
 
Du kommer att fattas oss.
Vi har bara inte riktigt tagit det till oss ännu.
Men att du redan saknas är klart för oss alla.
 
Må du för evigt finnas kvar i våra hjärtan.
 
 
 

Biltvätt

Jag vet inte varför men på nåt sätt tror jag att biltvättarna har något emot mig.

En av de sista gångerna som jag tvättade min förra bil fastnad tvättborstarna i torkararmen baktill på bilen och slet loss alltihopa från trunkluckan.
Det tog närmare två månader innan det blev åtgärdat eftersom bilfirman fick fel del i två omgångar.
Turligt nog var det ägaren av biltvätten som bekostade det hela.

Nu idag tvättade jag min nya bil.


Ny biltvätt.
Ny bil.

Efter en vända in till ägarna av biltvätten och en vända till bilverkstaden i anslutning till biltvätten kan jag bara konstatera att det kommer att ta mig lika länge att få en ny torkararm.
Troligtvis.
Och kostnaden kommer antagligen att bli min eftersom biltvätten och verkstaden ligger på en ort närmare 400 kilometer hemifrån.

Jag ska kanske sluta tvätta min bil på biltvättar.
Bara använda mig av handkraft på egen parkering.
Eller vad är det som gör att just mina bilar råkar ut för avbrutna torkararmar på biltvättar?

Ledig fredag

En helt vanlig fredag i februari.
Kallt, blåsigt och trist.
 
 
Dottern läser tidningen medan sonen sussar sött i vaggan från 1875.