Pausa tiden, jag hinner inte med!

Idag hade jag verkligen behövt en turbo knapp.
En sån där som Knight Rider hade, turbo boost.
Åt mig själv.
Inte för att snabba på saker utan för att orka och hinna med själv, till 100%.
 
Det är inte alla söndagar jag frivilligt stiger upp 25 minuter över 6 och sätter mig och äter frukost.
Det är inte riktigt min grej.
Men idag hände det.
Upp med tuppen, packa ihop överdragen till soffan på stugan och söka rätt på lakan till sängen där.
Väcka barnen, en i taget och hjälpa dem klä på sig och borsta tänder.
Och iväg till farmor och farfar.
 
Maken låg fortfarande och sov efter nattens jobbande.
Jag for till Vikingahallen för att tillbringa dagen, från halv 9 på morgonen till 16 på eftermiddagen, tillsammans med Fananamma Fanny och Ta i Pernilla.
Och nog fick vi ta i alltid.
Hela gänget.
Det blev 8 olika träningspass under dagens lopp.
Massor av mjölksyra och en del sendrag hann jag också med.
Och morgondagen vågar jag inte ens tänka på.
 
Efter en tuff dag med träning blev det att åka via farmor och farfar och hämta barnen.
Det var inte heller det lättaste.
De ville inte alls hem.
Men med en påse rökt fisk i handen gick det helt plötsligt mycket lättare.
 
Väl hemma fanns det paket på bordet.
Våran minsting fyller nämligen 5 år idag.
Och ingen har haft tid att fira honom.
Pappa är fortfarande på jobb och mamma har tillbringat dagen i själviskhetens tecken.
Men paket fick han.
Och nöjd blev han.
 
 
Nu har han både en brandstation och en polisstation.
Kan det bli bättre?
 
 
Medan jag fixade mat passade barnen på att hoppa på studsmattan i det fina solskenet.
Skönt att den äntligen fått komma fram igen.
Vintern har varit lång.
Och snöfattig.
 
 
Storasyster ville också äta rökt fisk och potatismos så vi blev några fler runt matbordet.
 
 
En del lek, lite läxläsning och mattetal senare blev det dags för barnen att sova.
Och att klockan ställts om det märkte de nog, de små liven.
Det tystnade inte uppe på vinden förrän klockan närmade sig halv tio.
 
Jag hann diska en maskin, tvätta en maskin, mangla två påslakan och vika bort en hel del tvätt innan det blev riktigt mörkt ute.
En hel del tvätt blir det i en 2 barns familj.
Jag begriper det inte.
Hur mycket kläder kan man ha i tvätten utan att det syns i skåpen?
Antingen tvättar vi för sällan eller så har vi för mycket kläder...eller så finns det något troll någonstans som flyttar runt på kläderna för nöjes skull.
Oavsett, mycket kläder blir det.
 
Förhoppningsvis blir det en lugnare dag i morgon.
Trots att jag inte kommer att få någon sovmorgon.
Och kanske hinner jag träffa maken också.
På lunchen om inte annat.
Det har varit tunt med dejtandet den senaste tiden.
Fast det är väl så det ska vara när man har ett eget företag i dagens läge.
 
 
 

Blandade karameller

Denna ljuvliga lördag kunde jag bara inte stanna inomhus.
Efter frukosten fick sonen gunga lite i den återupptäckta och nyupphängda spindelgungan.
Högt högt upp.
Huj, det killar i magen, mera mera...!
 
 
Efter en stunds gungande klädde vi på oss och for iväg ut till stugan.
Lite bunkring i Geta boden behövdes också.
Ett tomt kylskåp är ingen fröjd.
 
Stugan fick en omgång med sopborsten och alla överdrag till soffdynorna togs bort.
Bredbandet slogs igång och en brasa blev det också.
 
 
Barnen hälsade på fiskarna i dammen.
Fast några fiskar såg vi inte av...
Det blir antagligen att plantera in nya.
 
Lite räfsa gräsmatta hann vi också med.
Och plocka fram trädgårdsdjävulen och den lugna snigeln.
 
Sen blev det en snabb sen lunch innan sonen fick äran att cykla till bästa kompisen en dryg kilometer bort.
Det gick rätt bra att cykla.
Med stödhjul.
 
Många timmar med både spel och lek och även lite trädgårdsarbete och upptäcksfärd hanns med innan solen gick ner.
 
 
Vi hittade fina påskliljor längs med husväggen hos kompisen.
Riktigt vackra.
Massor av knoppar fanns det också.
 
Det blev svalare och mörkare och därmed dags för dottern att visa att hon också kan cykla.
 
Nu är det dags för en runda till alla hushållets klockor och ställa om dem till sommartid.
Mot sommaren.
Det betyder en timme mindre sömn.
Det kommer inte jag att gilla.
Inte alls.
Men att det blir sommar igen, det gillas skarpt!
 
 

Lunch rast

Passade på att luncha med två av mina döttrar idag.
Min äldsta dotter tillbringar dagen med min yngsta mycket prickiga dotter.
Och den yngre av dem lider rätt mycket av sina prickar just nu.
 
 
Men thai-maten gick ner.
Och att klättra i berg har också gått bra.
 
Så länge det finns något att göra utan att behöva sitta stilla verkar det fungera riktigt bra.
Just nu iallafall.
Än så länge.
 
Får se sen när vi kommer hem ikväll kanske potatismjölet kommer fram igen.
Och gråten.
Och all den förhatliga kliande värken.
 
Det är inte lätt att vara liten men tillräckligt stor för att veta att man inte får klia på vattkopporna.