Kort och snabb mini-semester

Vi passade på och tog en liten minisemester med familjen.
En kryssning med nyuppfixade Birka Stockholm tillsammans med 4 barn samt makens kusin med fru.
Det blev lite champagne, mycket god mat, många glada skratt och pyttelite simma.
Till barnens stora sorg var den lilla polen inte igång när vi kom ombord.
Efter en lååååång väntan fylldes den äntligen upp, med 14°C varmt vatten.
Det kändes som att hoppa i isvak och den stora glädjen försvann.
Vad hjälpte det att bubbelpolen var uppvärmd och sollamporna sken när bara Jim the Finn klarade av att stanna längre än 5 sekunder i poolen.
 
Nåja, vi botaniserade i taxfreen och hittade både det ena och det andra intressanta i dryckes- och godisväg.
Lekrummet var roligt om än rätt barskrapat.
Och filmer för barn visades på tv'n i hytten.
Vi klarade oss rätt bra ändå.
Och barn blir trötta vid 9-tiden på kvällen oavsett om man är hemma eller borta.
 
Väl hemma igen åt vi en rejäl frukost innan vi laddade bilen med snowboardar och raket-pulkor och for iväg till Germundö.
Nu var det mammas tur att lära sig åka ankarlift på snowboard.
...tyvärr visar det sig vara en lite sämre dag för just snowboarding...lite lätt isigt både i liften och backen...
Fast upp kom jag.
Och ner gick bättre än bra.
Jag klarade av att svänga åt båda håll.
Och att bromsa upp snabbt när det går fort.
Men liften...den gick det inge vidare bra i utan sällskap...
 
Nåväl, några timmar senare var det inte bara mammas fötter, ben och huvud som värkte utan även barnen var trötta.
Rent ut sagt slut var dom.
 
 
Bara att packa ihop och åka hemåt.
Lite fanns det kvar av helgen.
Sonen hann hälsa på en kompis och vi hann fixa till söndagens favoritmiddag tacos.
Och jag hann inte överhuvudtaget ens fundera på att jag skulle börja arbeta på ett nytt ställe på måndag morgon.
 
Tiden rusar när man har roligt också.
 

Avslut

Tiden går fort när man har mycket att göra.
Att avsluta en yrkeskarriär inom ett företag som varit som ens familj under 11,5 års tid känns konstigt.
Tur nog fanns det mängder av jobb att göra sista veckan och någon tid till ånger fanns inte.
 
Helt plötsligt var den bara där, sista dagen.
Inte ens en tårta hann jag baka.
Turligt nog har s-market öppet tidigt om morgnarna och både schwarzwaldtårta och kinuskitårta fanns i disken.
Och kollegorna lät sig väl smaka.
Medan jag fick mig en varmare avtackning än jag någonsin kunnat tro eller väntat mig.
 
 
Med tårarna brännande bakom ögonlocket avslutade jag min sista arbetsdag.
Städade bort alla ogjorda ärenden.
Röjde av skrivbordet och lämnade kvar nyckeln på chefens skrivbord.
 
Var sak har sin tid.

Nästa steg på livets stig

Då var det klappat och klart.
Pappret är undertecknat och beslutet blir officiellt.
Om en dryg vecka stänger jag dörren på jobbet för sista gången och lämnar ett drygt decennium på Ålcom bakom mig.
 
Många år med mycket glädje, roliga stunder och glada skratt.
År fyllda med framtidstro och vilja att bli bättre, snabbare och större.
Men också sorger, kriser och bakslag.
 
Många goda vänner lämnar jag bakom mig.
Många blivande goda vänner väntar framför mig.
 
Det kommer att bli en omställning att gå ifrån att vara den som "kan och vet allt" till att bli den nya som inte vet någonting alls.
 
Nya tider och nya utmaningar.
Det ska bli väldigt intressant.
Arbetsamt, javisst, men det kommer säkert också att bli en väldigt rolig resa.
 
Så önska mig lycka till.
Nästa kapitel börjar om en vecka.