Misse-Mammans krypin

Att återgå till jobbet efter ett år hemma innebär att tidsbristen gör sig påmind.

Rejält.

Som gårdagen t.ex.

Jag stiger upp mellan halv och kvart i 7 på morgnarna.

Fixar mig själv och matar djuren.

Väcker barnen och beroende på tid ser jag även till att de får kläder på sig och frukost på bordet.

Beroende på trafik och vägbyggen tar arbetsresan runt 30 minuter, en väg.

Sen jobbar jag från 8 - 16.

 

Förutom igår när jag blev kvar till 17 och fortsatte till nästa jobb.

Ordningsvakt under ligaspel på WHA är också ett nöje.

Hela fyra timmar senare kör jag ut ur stan och bara längtar hem till en varm och skön säng.

Tji fick jag.

 

Arbetspass tre började direkt jag steg innanför dörren 20 över 9 på kvällen.

Plocka undan barnens middag och slänga i mig två mackor.

Klä om och upp till Örnnästet.

Plocka sten stod på agendan.

Så jag grävde bort jord och grus.

Och byggde mig ännu en stenmur uppemot parkeringen.

 

 

Sen grävdes mera jord och sten och rötter bort i ett annat hörn av parkeringen.

Och innan jag kunde återvända hem krattade jag bort alla större stenar från grusgången upp till huset.

 

Efter det blev det nattning och utfodring av djur.

Omklädning och duschning av mig och nattning klockan 1 på natten.

 

Det blev 18 timmar i jobb.

Tänk om man kunde få en basinkomst, eller lön, för allt obetalt arbete hemmavid.

Så skönt det skulle kännas.

Ett litet "tack ska du ha" liksom.

 

Fast det är väl naturen och den underbara utsikten klockan 7:20 en fredagmorgon som är lönen för mödan.