Sommar dagar

Vi har haft en skön lång helg med lediga dagar.
Och bäst av allt har varit att vi kunnat tillbringa 2 dygn ute på stugan.
Det är omtyckt av barnen.
Elda i bastun, plaska i havet och meta abborre från vår fina brygga.
Det är sommar det!

 
Våran klätterapa har kommit på hur man gör för att klättra i dörrposter.
Nu används den nyfunna kunskapen i tid och otid, i alla tillgängliga dörrposter.
Mamma ler och ser sig själv i samma ålder hängandes högt uppe i alla dörrposter hos mormor, det var tider det.
Nu är det stora A's tur att klättra sig lycklig :)
 
Tiden har också räckt till att få upp väggarna till partytältet.
Nu är vi ännu en bit påväg.
Snälla kusinen Nicklas har dessutom fixat till en muurikka i större format.
Vi kommer att kunna ställa till med ett rejält kalas och grilla all sorts mat, åt alla hungriga gäster!
 
 
Dessutom, som gräddan på moset, kom vår efterlängtade nya familjemedlem hem från sverige.
Hon ska heta Donna och är mörk i skalet, blank, stor och fin.
Förhoppningsvis kommer hon att trivas med oss och stanna länge länge.
 
 
Dagen, och helgen, avslutades kanske inte på det allra trevligaste sättet.
Under simskoleinskrivningen nere vid stranden höll dottern's bästis på att dränka sig.

Jag satt med mamman och vi tittade ut över stranden och barnen när jag ser att kompisen beter sig märkligt i vattnet och säger högt, både för mig själv men också till mamman: "Tildis kan inte simma...?"
Och mamman inser att dottern håller på att drunkna och slänger sig i med kläder och allt.

"Mamma, jag FÖRSÖKTE få henne till stranden men hon var för tung" säger dottern när jag frågar hur det gick till och varför hon inte ropade på hjälp.
Det märkliga var att min son, som simmar sådär, också hade tagit sig ut på båtrampen och var påväg ut för att hjälpa till.
Som om han skulle kunnat det, han är ett år yngre än kompisen och kortast av dom alla tre.
Om inte storasyster som är marginellt längst lyckades bottna och putta in kompisen till grundare vatten, vad hade då han kunnat göra?

Turligt nog klarade kompisen av att trampa vatten och studsa på botten och behålla lugnet någorlunda tills mamman fick upp henne ur vattnet.
Sen kom gråten och tårarna; "Jag trodde jag skulle drunkna, jag trodde jag skulle drunkna mamma".
 
Så snabbt går det.
Så lite hörs.
Så lätt är det att förlora ett barn till havet.
Så enkelt att förstå varför man ska hålla ögonen på sina barn.
 
Simma lugnt.
 
 
 
#1 - - Bammen:

Tack Sisa för att du sa d högt. Tilda mår bättre o får förhoppningsvis en bättre dag imorrn vid stranden. skärrad är jag fortfarande men d ska väl ge med sig. Ge en kram till Alice fr mej för att hon försökte. Hon är duktigt o vällärd. Kram

Svar: Förhoppningsvis är det flera än bara våra barn, och vi föräldrar, som lärde sig något nere vid stranden ikväll.Det går fort, det går tyst och det märks inte mycket när ett barn försvinner under ytan.
Sisa