Svettigt värre
Dottern skulle ha sitt serverings-yrkesprov.
Jag var tillfrågad och förväntansfull.
Snabbt via barnträdgården efter sonen.
Fort hem och påbörja middagen medan dottern gick en runda för att sälja in Run for Africa.
Och medan jag står där i köket och hackar sallad tänker jag att jag ska ringa min bisittare och fråga om hon vill ha skjuts till hotell- och restaurangskolan.
När jag lyfter upp telefonen efter att ha utfodrat sonen ser jag att dottern messat mig.
Mamma var är du, middagen börjar klockan 17:00....
Klockan är då 17:11 och jag rusar ut genom dörren medan jag febrilt försöker få kontakt med min dotter och min bisittare.
Den enda som svarar är maken, nästan hemma redan.
Med tårarna sprutande och självförtroendet i botten kör jag som en galning mot stan.
Och förbannade mig själv som INTE trippelkollat att dotterns 18 faktiskt var 18 och inte 17...
Väl framme möttes jag av ett vackert dukat bord, en fnissig bordsdam och en väldigt nervös dotter.
Menyn var genomtänkt och lovande.
Dottern skötte sig så gott som exemplariskt.
Tog hand om gästerna, både oss fnissiga damer och kockens föräldrar, med ett leende på läpparna.
Utan att spilla serverades både mat och dryck.
Med en van barmästare som middagsgäst påpekades alla plus och minus utan pardon.
Förrättssoppan smakade för mycket vin, kocken har fyllt på med vin för sent, säg det åt honom.
Och eftersom det fanns hela musslor i soppan borde han sagt till om en gaffel åt gästerna.
Plankans potatismos var kall, ut med den och in med en ny.
Serveringen av efterrätten gick kanske lite fel, men eftersom felet gjordes genomgående var det ett mindre fel...
Dottern fick verkligen veta vad som var rätt och när det gick fel.
Och hon klarade av sitt yrkesprov med bravur.
Underbart!
Trots att kvällen började så dåligt kunde jag inte annat än känna mig glad i Mollans sällskap.
Trots allt gick det vägen.
Tack och lov för det.
För den här mamman börjar verkligen känna sig rätt värdelös lite för ofta.
Du e int värdelös vännen 💖