Full fart framåt

Den här hösten har jag försökt återfinna glädjen i att arbeta.
Jag har varit en ytterst dålig lyxhustru, maka, mor och älskarinna.
Framför allt har jag varit en riktigt dålig sjukskriven arbetstagare.
 
Städningen har inte gett maken anledning att hurra precis.
Matlagningen har varit ett nödvändigt ont.
Och pysslandet med det där lilla extra som gör det trivsamt, ombonat och hemtrevligt har det varit rätt fattigt med.
Däremot har jag avslutat en hel del utomhusgöromål.
 
Källaren har fått hyllor, verktygsupphängningshållare, skåp och arbetsbänk.
Förrådet har fått brädfodring på insidan samt både hyllor, skåp och arbetsbänk.
Och dessutom foderbräden runt fönster och dörr på utsidan.

Källaringången har blivit färdig, sisådär 4 år efter att den påbörjades.
 
 
Före och efter idag.
 
 
Grävningsarbete för att få stolpen på plats.
 
 
Och min spalje har fått sin mittersta pelare på plats.
 
 
Man kan lugnt säga att sågen som inhandlades till renoveringen av Örnnästet fått göra rätt för sig.
 
 
Precis som våra skruvdragare förstås...
 
Utöver byggarbeten har jag, i egenskap av doula och stödperson, varit med på en alldeles underbar förlossning och fått hjälpa en medmänniska igenom den kraftansträngning en förlossning innebär.
Men sova, det har jag fortfarande inte lärt mig.
Inte heller att slappna av och ta det lugnt när det dräller av grejer som måste göras.
Diskmaskin och tvättmaskin och barnens läxor och aktiviteter.
Presenter och födelsedagar och paketkalendrar.

Livet rusar på i 100 knyck och jag hinner inte med.